Igår var det en typisk piss dag :)
Men jag förstod inte att livet på nått vis försökte säga det till mig redan på morgonen.
När jag kom till jobbet så började det hela med att jag inte kom in för min jobbar nyckel var borta.
Det var i det skedet jag skulle ha åkt hem...
Men istället smet jag in när en annan tjej kom.
För dagen var min arbesplats röntgen. Min gamla "goa" avelning.
Min för dagen allra närmaste arbestskamrat hade gett lugnande till vår första patient.
Medan vi väntade på att den skulle bli trött så tänkte vi radera alla röntgenplåtarna efter helgen.
Den sedvanliga knappen för radera trycktes in...
det var då det hände
"FEL" sa apparaten..
Vi startade om
"MISSLYCKAT SJÄLVTEST"
startade om
"MISSLYCKAT SJÄLVTEST"
stängde av öppnade upp apparaten (som fö servades i onsdags förra veckan)
Rengjorde på de delar vi fått lära oss...
startade om
"MISSLYCKAT SJÄLVTEST"
Min andra jobbarkompis ringde service numret och ringdess upp lite senare.
Summan av kardemumman visade att apparaten hade inkasserat ett så allvarligt fel att en ny framkallningsapparat skulle skickas till dagen efter = INTE BILLIGT!!!
Ja så det resulterar i att vi måste springa upp till häst varje gång vi behöver framkalla = massa extra tid och bök!!
Ja där trodde man ju det skulle vara bra för idag...
Men som en blixt från klar himmel kom ju alla på att de skulle rtg sina djur samtidigt precis nu när vi hade extra besvärligt...
naturligtvis var det väldigt sammarbetsvilliga patienter och små nätta... INTE
Det var 66 kilos kolosser och andra undebara 35 kilos hundar som tydligen inte har rörliga bord hemma så de fick panik varje gång man rörde bordet....
Så hade hunden bara tänkt sig att ligga stilla typ 1 min så hade det varit klart men istället så krävdes 3 sköterskor + djurägare + 45 min för att hålla hunden på plats på bordet och få till de två stackars bilderna som var beställda...varje gång man rörde bordet för att få det aktuella området i ljuset för strålning så sprattlade hunden sig ännu mer ur bild vilket resulterade i att man behövde flytta bordet ännu mer...och så höll det på...
Tillslut hade vi fått fram två bilder...sprungit up ptill häst och framkallat...
Som tack så saknades det en liten bit ytterst på ena lungloben..för att hunden var för stor och inte helt rymdes på en plåt. ( typ 2 cm)
Ja då var såklart veterinären på viktigpetter humör och tyckte vi var dålig på att sikta och ville ha en ny bild....
OOOOh, vad humöret tröt!!
Därefter var kl halv två och all kraft som bortblåst...inte ens en ultra sen lunch kunde rädda denna dagen...
På senare em hade jag tur nog att sluta precis när det började hopa sig igen...
Men vad gjorde det när man redan kände sig som en extremt urvriden trasa...
Jag åkte hem la mig raklång i hallen....katten tyckte det var en trevlig lek och lade sig på min mage efter ha extremgosat med min haka...
Även idag har det känts som min motor tuffar på men inget bränsle finns...
trist.
hoppas på bättre dagar snart!!
