För vem är armhålan värsta platsen?
Vem är mest nöjd?
Med tiden har vissa rutiner ändrats i hushållet. Några av vardagliga hushållssysslorna som avsevärt har försvårats är bla:
Datoranvändning
Tidningsläsning
Matlagning
(och massa mer förstås)
Vid all aktivitet har man nu för tiden en liten fräs mitt i bild. HELA TIDEN.....envis så ensvis...
Jag har lärt mig att lägga upp båda tidnings delarna på var sin sida av bordet...för det sker någon slags dragningskraft så fort man börjar läsa så dras katten just dit...så då kan man snabbt byta bilaga så hinner man läsa några rader i den. Innan han vips dragits dit...så får man hålla på att byta fram o tillbaka.....jättepraktiskt..
Ska avsluta med en rolig historia:
Det var en sen kväll då Tant Berglund och Farbror Gester äntligen hade dragit täcket över större delen av sina kroppar, släkt lampan och väntade välförtjänt på att John Blund skulle komma....Då hördes plötsligt ett konstigt ljud...som om någonting gick omkring strax ovanför deras huvuden....
Strax därefter kom ett illlvrååååål från Farbror Gester....
Skärrade så tändes lampan upp igen.....Farbror Gester svor och levde rövare, tog sig åt pannan och lommade iväg mot toaletten....
Sympatiska Tant Berglund låg kvar i sängen och gapflabbade utan hejd!
En väldigt mutttrande Farbror Gester kommer efter några minuter tillbaka...
Det visar sig att lilla kissebarnet tyckte det var en bra ide att köra lite balansträning i huvudänden av sängkarmen en kväll som denna...Tyvärr så tappade han balansen och ramlade ner i Farbror Gesters övre panna. ( där det fö har börjat tunnas ut lite på hårfronten)
Resultaten blev ett ca 7 cm långt streck tvärs över pappan...Väldigt rakt om jag får säga det själv....
Tant Berglund måste vara i chock för hon skrattar bara ännu mer....
Ja...o sedan var det lätt som en plätt att sova.... :)
Ot......rooooooooligt. spännande historia med oväntat rivigt slut. Ordspråket som kom på skam; "Även snälla kattor kan få rivet skin".
SvaraRaderaAtt döma av det lååååååååååååånga hysteriska kiknande tårdrypande skrattflabbanfallet som drabbade mig så torde detta fenomen tillhöra genbanken. Nu kommer jag nog att efter anfallet sova gott i natt o hålla utkik på sänggaveln där "I love you" tavlan hänger och brukar orsaka liknande märken med tillhörande bula på den gamle Berglund.
SvaraRaderaKan tro att djurets beteende beror på matten (alltså inte skolämnet utan det mer fysiska) I tidernas begynnelse fanns en fågel som hette Burre som hade exakt samma beteende, dessutom kunde burre äta upp tidningsartikeln som man läste. Detta beteende visade sig mera mycket godtagbart när man öppnade högen med dagens räkningar. Då var Burre mycket värdefull. När Burre lämnat jordelivet uppfanns en manick som numera heter dokumentförstörare. Lycka till med dressyren av det nya hjälpmedlet Singa räkningsdemoleraren. Sök patent.
SvaraRaderaKATTENS DAGBOK Säger allt!
SvaraRadera783:e dagen i fångenskap...
Mina kidnappare fortsätter att tortera mig med bisarra dinglande saker. De frossar i färskt kött medan jag tvingas leva på torrfoder och slemmig burkmat. Det enda som håller mig igång är hoppet att jag en dag ska lyckas rymma, och den milda tillfredsställelse jag får av att klösa på möblerna. Imorgon ska jag eventuellt äta ännu en krukväxt.
Idag misslyckades jag än en gång med att döda mina kidnappare genom att försöka fälla dem med min kropp. Jag borde kanske försöka vid toppen av trapporna.
I ett försök att sätta mina förtryckare ur balans, framtvingade jag en hårboll i deras favoritfåtölj. Kom ihåg: lägg en på deras säng.
Fångade en mus som jag bet huvudet av. Lade den huvudlösa kroppen vid dörren som ett tecken till mina kidnappare om vad jag är kapabel till, så att de ska gå runt i ständig skräck. Bemötandet jag fick var en massa klappar, kramar och gullande om vilken duktig kissemiss jag är. Saker och ting går inte som planerat.
På kvällen dök deras kumpaner upp för någon sorts sammankomst. Jag blev placerad i isolering under mötet, men jag kunde känna doften av deras mat och höra brottstycken från deras kriminella planer. Tydligen var jag inlåst på grund av min kraftfulla förmåga att framkalla något de refererade till som 'allergi'. Jag måste komma underfund med vad detta är så att jag kan använda det till min fördel.
De andra internerna smörar för våra fångvaktare och jag vågar inte anförtro mig till någon av dem inför risken att någon tjallar. Hunden släpps regelbundet ur sina bojor men återvänder frivilligt. Han är uppenbarligen efterbliven.
Fågeln däremot ger intryck av att vara en informatör. Han pratar med våra kidnappare regelbundet, och jag är övertygad om att han rapporterar vartenda steg jag tar. Tack vare sin placering i metallrummet är han för tillfället i säkerhet.
Men jag kan vänta.
Det är bara en tidsfråga innan mina planer slår i verket...
/Maria Orrböle
Hahaha tack Maria, Rolig historia :)
SvaraRaderaDen här är också så sant
SvaraRaderaTänkvärt
Hunden: människorna ger mig mat och kärlek, de måste vara gudar!
Katten: människorna ger mig mat och kärlek, jag måste vara Gud"
/Maria