Det går genom tiden en säregen fläkt
en sjukdom som allmänt kallas jäkt,
och bannlyst är stunder av ro och av frid,
man hör ständigt bara.
Jag har inte tid.
Du äger kanhända en sjuklig vän,
det sista besöket var längesen,
du söker en ursäkt blir öm och blid,
men tröstar dig med:
Jag har inte haft tid.
Kanske har du en mor redan gammal nu,
vars enda ljuspunkt i livet är du,
att glömma henne, du är på glid,
ditt samvete kvävs med:
Jag har itne haft tid.
Så lever du livet i stora drag
hur ska jag hunna allting en dag.
jäktet förvandlar dit liv till en strid,
din slogan har blivit:
Jag har inte tid.
Men när du har levat ditt antal av år,
när döden på tröskeln väntande står.
när han kallar dig från livets id,
ska du då svara;
JAG HAR INTE TID!
hoho!!! hur mår du? hoppas du hinner känna efter? vi får ta å ses snart=) kram linda
SvaraRaderaTiden är ofta ur led. Ta dig tid och stanna upp och känn efter. Känn på nuet. Tiden är inget problem -förän vi tar den i anspråk. Njut av nuet. Det som inte är gjort hinns med nån annan gång. Det är du som sätter kraven. Du som bestämmer vilka måsten som verkligen är måsten. Nästa gång när det blir ett måste som tar din tid. Ställ dig frågan. "Vad är det värsta som kan hända om detta inte blir gjort nu?" Absolut det värsta. När du identifierat det, så fundera över hur stor är sannolikheten att det verkligen inträffar. Förmodligen rätt så liten, så du kan ta det sen. Om den inte är liten är det bråttom. Kram Älskar Dig.
SvaraRadera