Jag inbillar mig att jag gjorde en god gärning. Jag känner mig på nått vis mer öppen och givmild sedan kevin kom till.. Och lite mer blödig förstås.
Idag när vi var på anhalt 1 där jag skulle ta blodprov kom det fram en tant i röd kappa och utan framtänder och frågade om jag hade några kronor eller möjligtvis en tjuga. Jag letade fram en tjuga som hon fick. Hon babblade lite om saker jag inte riktigt kom ihåg och sedan när jag plockade ut Kevin så sa hon men oj har du barn. Hade jag vetat det hade jag aldrig frågat dig. Det måste du ju visa så man vet?! Inte gör att jag förstår vad det skulle göra för skillnad. Drog slutsatsen om att hon iaf säkert hade mindre pengar än mig...sedan hakade tanta på och jag var rädd att hon skulle följa oss ända in och ta blodprover, men jag lyckades haka av henne längs vägen.
På väg ut hade permobilklubben möte utanför vårdcentralen...Två män satt där brevid varandra redo att köra ett race. Skämt åsido. Jag tänkte, vad skönt att de har varandra så kan de brumma runt och snacka skit med sina permobiler.
Jag var ovanligt tidig till BVC vilket resulterade i att kevin han äta innan det var dags. Det resulterade i sig att hans mage som bara gjorde en halv bajs igår drog igång och skapade värsta magknipen..jag som skröt att han var mycket bättre och typ inte alls var mycket ledsen längre. Det tog typ 2 min innan det var gallskrik genom hela av o på kläd väg o mät.
På kvällen hälsade Kevin på hos grannen medan jag var iväg och kikade på en förskola. Han hade skött sig bra. Ätit skrikit skitit rapat hickat nyst och nästan somnat på en timme. Det var väldigt bra jobbat!!
Pappan var trött för han var uppe jättetidigt och hälsade på nya jobbet i Örebro. Bara 2 dagar kvar på gamla jobbet....
Det är svårt att ta kort på vaken Kevin ibland :) han håller sig inte stilla..






Mormor myser till bilderna!!
SvaraRadera